allt under himlen

Jag tror jag hörde en fladdermus ikväll!

Det var ett annorlunda läte och jag är säker på att det inte var en fågel.
Lite klickande, liksom.

Kan det ha varit en Gråskimlig fladdermus jag hade turen att få höra, tro? Om det var en fladdermus måste det ha varit en sådan, för de är tydligen de enda som har ett läte som vi kan höra. Det är tydligen parningstid nu i oktober och här står det att då ger hannarna ifrån sig “ett skarpt tickande ljud fyra gånger per sekund”.

Spännande!!

Ibland är det vansinnigt trist att bo mitt i ingenstans (ja, på ett ungefär, i alla fall. Det känns så.) men ofta är det hur intressant och spännande som helst! Häromdagen såg Junior och hans kompis ett lodjur i skogskanten vid vedboden, grävlingar ser jag titt som tätt och rävar likaså. Ibland promenerar rådjur förbi fönstret och i kanalen kan man, om man har tur, få se herr eller fru bäver.

Läs även andra bloggares åsikter om fladdermöss, lodjur, natur

Så här glad är man när man får ta på sig sin fina röda regnjacka:

Den är inte bara tjusigt röd, den är otroligt praktisk också! Två stora fickor och så tryckknappar.

Poff, poff, poff… PÅ.
Plopp, plopp, plopp… AV.

Och så gummistövlar på fötterna. Enkelt, snabbt och framför allt bekvämt.
Sådana kläder gillar jag.

Brunis och jag traskar glatt nedför backen.
(Blixt var tyvärr nödvändigt, annars hade det bara blivit en kolsvart ruta här.)

Så kommer man ner till “stora vägen”…

och då är det inte fullt lika glada steg längre.

Det är mörkt. Riktigt mörkt.
Bortanför den där sista lampan är det verkligen kolsvart.

Ja, det är inte så väldans ljust åt andra hållet heller:

Sommartid är det ju ljust och fint, men resten av året blir kvällens sista promenad rätt kort om man säger så… Vi håller oss i de två ljusplättarna från dessa två lampor, ungefär.

Ikväll fick jag i alla fall se något riktigt roligt denna sena timme. När vi var nästan rakt under sista lampan (den precis där allt det kolsvarta tar vid) tittade jag upp och fick se en fladdermus jaga nattfjärilar som fladdrade omkring lampan! Det var rena rama skafferiet, bara att ta för sig.

Det var verkligen roligt att få se det, jag blev så glad! Undrar om det var “min” fladdermus eller om vi har sådan tur att det finns fler? Jag undrar var den/de bor? Och vilken sort det är vi har här? Man ser dem ju bara sent och de flyger så snabbt, så man har ju inte en chans att se något mer än fladdrandet.

Här kan man läsa allt möjligt intressant om fladdermöss. Å tänk om man fick följa med ut någon gång när någon ska fånga/studera fladdermöss, vad spännande det vore!

Och i helgen ska jag minsann gå ut i snickarbo’n och se om det finns material till åtminstone en fladdermusholk!