Utsikt från Galtispouda, Arjeplog.

Söderut, denna gång.
Ystad ett par dagar, sedan Lund.

Inte är det som vid Storavan inte, men man tager vad man haver.

klarar hjärtat och själen av utan att sprängas i tusen bitar?

Mycket mycket mycket nu.

Jag tar med mig Brunis och går en sväng runt gården då och då, för att andas.

Bild från stock.xchng.

Lugnt
långt bort
noll mobiltäckning och
inget rota djupt inuti och draaaa fram en glad Ellis.

V i l a.

Bild via stock.xchng.

Har jag modet att hoppa?

Kommer fallskärmen att fungera?
Har jag ens en?

Om jag landar på fötterna, vad väntar mig där nere?

Apropå resor och kommentarerna på förra inlägget.

En vän, en plats, ett land jag tänker på varje dag.

Snart har de blommat över och det dröjer ett helt år till nästa gång.

Jag fotograferar i panik. Försöker bevara.

Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till

Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

(Textrader ur “Gabriellas sång” av Py Bäckman/Stefan Nilsson.)