Junior äter frukost och läser Kalle Anka.

“Och då gjorde han så här…”
Junior berättar.

Kaffe. Mycket kaffe. Och datorn igång. Förstås.

Lycklig, lycklig Brunis. Nära, nära. (I skrivande stund ligger han på mina fötter och snaaaaaarkar.)

Morgon-Ellis. Nyvaken kan jag inte skriva, för det ordet antyder ju att man faktiskt sovit.
Glad? Jo. Mamma-Ellis är glad. Resten är vilsen.
Trött? Vansinnigt trött.  Helt galet trött. Men kan hon sova? Näpp.
De närmaste dagarna väntar julklappsinköp, julkonsert, tentadag, kursuppgifter, julpyntning, julgransklädning och en massa le-och-se-glad-ut-tid.
Jag vill bara sova.

Det finns stunder då man längtar efter att sitta nära. Bara luta sig mot och sitta så. Kanske en hand att hålla.

Att bara få Vara en stund.

Inte behöva Fixa allt, inte behöva vara Stark hela tiden.

Bara få blunda en stund och sitta så.

Kvällar i december borde man göra just det. Inte sitta med näsan i kurspapper dygnet runt.

Julmusik, kaffe, tända ljus. Och nordsamiska verb.

Glögg, tänt ljus, paketinslagning, julmusik.
Utanför mitt fönster vräker snön ner.

Första december.
Jag har bott en månad i Arvidsjaur.

Så mycket har hänt i mitt liv på bara några få månader. Nej, veckor, egentligen.
Jag är inte alls där jag trodde att jag skulle vara. Jag vet fortfarande inte riktigt var det är meningen att jag ska vara. Det är inte nödvändigtvis en dålig sak, men det är onekligen ganska energislukande. Just nu känns det som att jag inte vet från dag till dag vad som ska ske, åt vilket håll jag ska gå, hur det ska bli. Jag vet bara att jag inte kan gå bakåt.

Jag grubblar och grubblar men kommer inte fram till just någonting.

Jag tar mig en mugg glögg till så länge. Allt fixar sig nog.

Härlig fototur i trevligt sällskap längs vintriga vägar och ortsnamn som Slagnäs, Julträsk, Hedberg, Fiskträsk. Prat och skratt och gott humör. Å vad det är vackert här!

Hemma igen. Tänder ljus, sätter på (alldeles för mycket) kaffe.
Lyssnar på Tori Amos. Längtar.
Lägger en mjuk sjal om axlarna.

Plockar fram pluggpapper. Väntar nervöst på omdömen om två inskickade kursuppgifter.
Läser om verbböjning. Lyssnar på Willie som sjunger Help me make it through the night.
Skriver och får sms. Skriver mail. Ler åt snällord. Fnissar åt fräcka förslag.
Planerar besök hos fina vänner. Dricker mer kaffe.

Travar lite hit och dit. Rastlös.
Plockar upp kurspapper och fortsätter läsa om verbböjning och inskottsvokaler.
Tänker att jag borde äta något. Dricker mer kaffe istället.

Ute är det mörkt, dimmigt och slaskigt.

Nu längtar jag till havet.