Glögg, tänt ljus, paketinslagning, julmusik.
Utanför mitt fönster vräker snön ner.

Första december.
Jag har bott en månad i Arvidsjaur.

Så mycket har hänt i mitt liv på bara några få månader. Nej, veckor, egentligen.
Jag är inte alls där jag trodde att jag skulle vara. Jag vet fortfarande inte riktigt var det är meningen att jag ska vara. Det är inte nödvändigtvis en dålig sak, men det är onekligen ganska energislukande. Just nu känns det som att jag inte vet från dag till dag vad som ska ske, åt vilket håll jag ska gå, hur det ska bli. Jag vet bara att jag inte kan gå bakåt.

Jag grubblar och grubblar men kommer inte fram till just någonting.

Jag tar mig en mugg glögg till så länge. Allt fixar sig nog.

Tillvaron har halkat på sned, den är upp och ner och bak och fram.

Men mitt i all röra är jag så glad att jag valde att studera nordsamiska.

Det är svårt, det är annorlunda, det är mycket att ta in.
Men så väldigt, väldigt vackert.

Illu. Glädje.
Försiktig sådan, men den finns där.