Grubbel
Tuesday, September 8th, 2009

Mycket mycket mycket nu.
Jag tar med mig Brunis och går en sväng runt gården då och då, för att andas.




Lugnt
långt bort
noll mobiltäckning och
inget rota djupt inuti och draaaa fram en glad Ellis.
V i l a.

Bild via stock.xchng.
Har jag modet att hoppa?
Kommer fallskärmen att fungera?
Har jag ens en?
Om jag landar på fötterna, vad väntar mig där nere?
Ont ont när jag böjer huvudet framåt/nedåt.
Kanske är det ett tecken.
Var inte ledsen, upp med hakan. Håll huvudet högt.
Eller så har jag stickat för mycket.


När det där med Livet blir snurrigt och man behöver en paus,
då kan man skriva japanska en stund.
Förlora sig i verb och adjektivböjningar en stund.
Med Neil Young till sällskap.
Skönt.