Men tänk att det inte går att komma i tid med SJ en endaste gång! SUCK.

Beräknad ankomst till Jörn: 08:50. Faktiskt ankomst till Jörn: 10:30.
Vi är 17 stycken som kliver av i Jörn, för vidare transport till Arvidsjaur, Arjeplog och något jag tror kanske heter Fauske..?

Ordinarie bussen kl 10 har vi förstås missat men SJ:s personal försäkrar oss: “inga problem, det kommer en buss 10:40 och plockar upp er”.

Klockan blir 10:40. Ingen buss.
Klockan blir 11. Ingen buss.

En kvinna ringer de två bussbolag som trafikerar sträckan. Ingen av dem har hört en stavelse om att plocka upp oss. Kvinnan ringer SJ. Plats 19 i kön. Vi väntar och väntar och väntar. Poff, så kickas hon ut ur kön. Bara att börja om igen. Hon kommer till slut fram och blir kopplad vidare. Inget händer, det är dött i luren.

En annan kvinna ringer upp. Blir kopplad vidare. Inget händer, det är dött i luren. Hong ringer upp igen. Får prata med en Jonas, som först måste fråga ut kvinnan om var vi alla klev på tåget (nån i Göteborg, några i Uppsala, andra i Gävle osv. Men - vad i alla glödheta spelar det för roll?!), att tåget verkligen var försenat, vad SJ-personalen sa, vad bussbolagen sa och jag vet inte allt, innan han slutligen FATTAR:

17 personer är fast i Jörn! 17 personer fryser och är trötta och hungriga och vill VIDARE!

Jo, han ska se om han kanske eventuellt kan hitta en ledig buss nånstans. Han ska ringa tillbaka.

Kl 12 ringer han och säger att “jo, nu är det nog (nog?!!) en buss på väg, det dröjer säkert bara en halvtimme (törs jag gissa på att han inte har någon som helst koll på geografin här??)”.

Klockan 13:45, när vi är på väg att ringa till SJ ännu en gång, dåååå dyker äntligen en buss upp! Den chauffören har nog aldrig mötts av så glada miner.

Så, efter drygt 3 timmars väntan och en dryg timmes bussresa kommer vi äntligen fram till Arvidsjaur!

U n d e r b a r t!

När vi pustat och stånkat allt bagage från stationen till min lägenhet och sedan upp 3 våningar, packar vi på oss mer kläder (-21 grader) och ger oss ut igen. Köper vinterkängor till Grabben och sen handlar vi på Konsum och hämtar paket på Ica.

Och jag bara ler hela tiden.
Jag är hemma!

Nu har vi ätit Chili con carne och är mätta, varma och slööööööa.
Nu blir det kaffe, slöööööa och kanske en omgång TP.

Jag är såååå trött på samisk grammatik så det blir hysteriskt. Bara flams.
Nu tar jag ledigt en stund. Och jobbar istället. Men först ska jag äta, det har jag visst inte gjort idag.

ska jag ha ett arbete man måste lämna hemmet för att komma till. Ett man lämnar igen på eftermiddagen.

Ett där man inte fortfarande jobbar när klockan närmar sig 11 på kvällen.

Och jag ska inte studera på heltid samtidigt.

Some day.

som flyttade till Lappland

och gick på hockeymatch.

Hur var det då, att gå på hockey?

Jaaa…till en början var jag…skeptisk. Vi kom till arenan en timme innan matchen skulle börja och promenerade omkring lite. Vi gick in på en av sportbarerna där Micke tog sig en öl och jag…tja, kände mig som jag hamnat på en annan planet. Milt uttryckt. =) 99% öldrickande, hockeysnackande (i en del fall vrålande) män. Och så jag. Men vad tusan - man måste ju vidga sina vyer ibland…

Så gick vi till våra platser där jag försökte att inte få spagettiknän av höjdrädslan käckt och modigt lutade mig ut över räcket och slog oss ner. Sedan började en av de märkligaste upplevelser jag hittills haft i mitt 38-åriga liv.  Omgiven av människor som sjöng, tjoade, klappade, stampade, hejade, vrålade ut besvikelse, skrek ut glädje… 7600 personer. Fullsatt. Det går inte att beskriva för den som inte varit med om det. Jag var fortfarande ganska skeptisk, men tänkte att jag är ju här i trevligt sällskap och en hockeymatch är väl inte så lång…

När halva första perioden gått märkte jag att jag höll andan närhelst en Röglespelare närmade sig MoDo-målet.

I andra perioden kände jag ett märkligt rus i kroppen. Glädjerus.

I tredje perioden tjoade jag när MoDo gjorde mål. Tjoade. Högt!

Lärdom: man ska verkligen aldrig säga aldrig.

Efter matchen blev det rusning ut för att hinna till/hitta bussen som skulle ta oss hem. Och det, det var en upplevelse det med. En sardinburk är som ett ödeland jämfört med den bussen… Men, hem kom vi i alla fall, vi lyckades t.o.m. kläääämma oss ut ur bussen på rätt hållplats.

Tusen tack Micke, för en underbar kväll jag aldrig glömmer!

…en snö- och vinterhatande västmanlänning som flyttade till Lappland…

Ååå, det är vackert!

Utsikten från Anithas och Perras altan i morse…

Ja kanske borde någon göra det.
Riktigt klok är jag ju inte, det är ju bara att konstatera.

Jag har anmält mig till höstens kurser.

Japanska, igen. På heltid.

Litteraturlistorna är inte att leka med.

• (1994) The Australian Journal of Media & Culture. http://wwwmcc.murdoch.edu.au/readingroom/8.2/iwabuchi.html
  Läsanvisning: Iwabuchi, Koichi.(1994) “Complicit exoticism: Japan and its other
  Övrigt: vol. 8 no 2.
• Bardsley, J., Miller, L.. (2005) Bad girls of Japan. New York ( N.Y.) : Palgrave Macmillan. (222 s). ISBN 1-4039-6946-9
• Clark, S.. (1994) Japan, a view from the bath. Honolulu : University of Hawaii Press. (154 s).
• Dykstra, Y. K., De B. W. T.. (2001) Sources of Japanese tradition. 2 uppl. New York : Columbia University Press. (524 s).
  Läsanvisning: (s./pp. 197-204, 364-369, 383-398)
• Ko, D., Haboush, J. K., Piggott, J. R.. (2003) Women and Confucian cultures in premodern China, Korea, and Japan. Berkeley, Calif. : University of California Press. (337 s). ISBN 0-520-23105-8
  Läsanvisning: (s./pp. 193-218)
• Napier, S. J.. (2005) Anime from Akira to Howl‘s moving castle : experiencing contemporary Japanese animation. New York, NY : Palgrave Macmillan. (355 s). ISBN 1-4039-7051-3
• Nitobé, I.. (1905) Bushido : the soul of Japan : an exposition of Japanese thought. 10 uppl. Project Gutenberg. (203 s). http://www.gutenberg.org/etext/12096
• Stronach, B.. (1995) Beyond the Rising Sun : nationalism in contemporary Japan. Westport Greenwood Publishing Group Incorporated. (207 s).
• Varley H. P. (2000) Japanese Culture. Honolulu: University of Hawaii Press. (383 s). ISBN 0824821521
• Watson, B., Shirane, H.. (2006) The tales of the Heike. New York : Columbia University Press. (216 s). ISBN 0-231-51083-7
  Läsanvisning: (s./pp. 98-100)

Det där är för en kurs. En liten 7,5 poängskurs.
Inte är det billigt, heller. Många av böckerna kostar runt 500 kr.
Jahapp.

Men nudlar är inte så dumt, faktiskt. Mager kost är det också.