Det var en gång en västmanlänning som hatade snö och sport
som flyttade till Lappland
och gick på hockeymatch. 
Hur var det då, att gå på hockey?
Jaaa…till en början var jag…skeptisk. Vi kom till arenan en timme innan matchen skulle börja och promenerade omkring lite. Vi gick in på en av sportbarerna där Micke tog sig en öl och jag…tja, kände mig som jag hamnat på en annan planet. Milt uttryckt. =) 99% öldrickande, hockeysnackande (i en del fall vrålande) män. Och så jag. Men vad tusan - man måste ju vidga sina vyer ibland…
Så gick vi till våra platser där jag försökte att inte få spagettiknän av höjdrädslan käckt och modigt lutade mig ut över räcket och slog oss ner. Sedan började en av de märkligaste upplevelser jag hittills haft i mitt 38-åriga liv. Omgiven av människor som sjöng, tjoade, klappade, stampade, hejade, vrålade ut besvikelse, skrek ut glädje… 7600 personer. Fullsatt. Det går inte att beskriva för den som inte varit med om det. Jag var fortfarande ganska skeptisk, men tänkte att jag är ju här i trevligt sällskap och en hockeymatch är väl inte så lång…
När halva första perioden gått märkte jag att jag höll andan närhelst en Röglespelare närmade sig MoDo-målet.
I andra perioden kände jag ett märkligt rus i kroppen. Glädjerus.
I tredje perioden tjoade jag när MoDo gjorde mål. Tjoade. Högt!
Lärdom: man ska verkligen aldrig säga aldrig. 
Efter matchen blev det rusning ut för att hinna till/hitta bussen som skulle ta oss hem. Och det, det var en upplevelse det med. En sardinburk är som ett ödeland jämfört med den bussen… Men, hem kom vi i alla fall, vi lyckades t.o.m. kläääämma oss ut ur bussen på rätt hållplats.
Tusen tack Micke, för en underbar kväll jag aldrig glömmer!
November 30th, 2009 at 5:42 pm
Man ska verkligen ALDRIG säga aldrig.
Några av mitt livs största upplevelser, rent känslomässigt, har varit på stora idrottsevenemang.
DN-galan i Sthlm när Anders Gärderud slog världsrekord.
Sånt.
Eller när Sverige tog brons i USA i fotboll.
Det blir verkligen som ett slags rus .., som på ett väckelsemöte ,-)
November 30th, 2009 at 5:48 pm
Ja, det är väl en form av masshysteri både i sportsammanhang och på tältmöten.
November 30th, 2009 at 6:29 pm
Haha, tänker på sportbaren där du nästan stod tryckt mot väggen och absolut inget ville ha och såg nästan lättad ut när jag frågade om vi skulle gå därifrån
Skrattar lite till då jag tänker på din oroliga fråga att ska de verkligen ta in alla i bussen?.. och det är ju TJUGO till då vi satt där vi satt
Det var ganska mäktigt denna gången där ja, bara för din skull höll jag på skriva
November 30th, 2009 at 6:31 pm
Ja men hur slutade matchen?????
Det måste man väl ändå få veta efter ett sådant fantastiskt reportage!!
PV
November 30th, 2009 at 6:34 pm
Fast att jag inget ville ha berodde mer på att jag inte ville behöva springa på toa sen - jag var rädd för att inte hitta tillbaka till dig ju. =)
Men jo… sportbaren var en upplevelse i sig, det var det verkligen. Jag är ju aldrig på dylika etablissemang annars, och så alla sportgalningar på det…
Ja jag har aldrig varit med om en så packad buss. När man tänkte att men nu GÅR det inte att få in fler, så satt chaffisen där och sa “kliv på, kliv på” till en hel hop till!
Tror du de ordnar en sån match igen, för min skull?
Kram på dig!
November 30th, 2009 at 6:40 pm
Pv - 4-1 till Modoooooo! =)
Förstås.
November 30th, 2009 at 6:42 pm
Var månde detta sluta??
November 30th, 2009 at 6:45 pm
Modo! Modo! Ööööööööö! Modo!!
eller nåt, fniss. Jag kan inte brööööla som ett riktig fan. Än.
November 30th, 2009 at 6:47 pm
Stort få se den kände Foppa också.
Fast Du håller väl på Färjestad egentligen ;-))
Gå på hockey kan vara riktigt romantiskt också.
Min första date med M var på en hockeymatch.
Han bjöd mig nämligen på hockey då.
Vi hade t o m logeplats med bästa värsta gräddläge!!! ( …sen att det var gratisbiljetter han hade fått på jobbet var en annan sak… )
Å så mycket snö Ni har.
Läckert!
November 30th, 2009 at 6:52 pm
Turlegirl - haha, jasså håller jag på Färjestad egentligen? Det visste jag inte.
Ja det var en toppenkväll, jag hade sååå roligt och det var oväntat men icke desto mindre trevligt.
November 30th, 2009 at 7:09 pm
Nu börjar jag snart bli riktigt orolig för dig!!! Hockey!!???! Hockybarer!??!!! Vad har Micke för inverkan på dig egentligen???? Hmmm….. måste nog ha ett snack med honom innan han fördärvat dig totalt !!!
Snart sitter du nog bänkad framför tv’n också och glor. 
Men du håller ju på FEL lag!!! Modo????? När du bor i Arvidsjaur? Luleå eller Skellefteå ska det ju vara! Du är ju norrlänning nu. Punkt slut!
November 30th, 2009 at 7:24 pm
Anitha - haha!!! Ja nu har jag ju sagt att jag aldrig ska säga aldrig, så man vet ju inte… kanske det blir hockeykväll i soffan nån gång.
Klart jag ska heja på Modo nu! =)
November 30th, 2009 at 7:29 pm
Lyssna inte på dessa som håller på fel lag! Klart det ska vara Modo, du fick ju nästan vara med om nått religiöst där i Arenan i helgen
November 30th, 2009 at 7:37 pm
Micke - Vi får ta ett allvarligt snack nån dag!! Leda Ellis i fördärvet så där….. ack, ack, ack……
November 30th, 2009 at 7:44 pm
Micke - ja, nog kändes det så. Magiskt. (Trodde väl aldrig jag skulle använda ‘magiskt’ ens i närheten av NÅGON sport, haha!!!)
Anitha - haha! Hockeykamp… =)
November 30th, 2009 at 10:41 pm
Heja MODO!!!
Det är något magiskt med sport, har stått och skrikigt mig hes många gånger när Sveriges handbollsherrar spelat final (även om det var ett bra tag sedan nu). Fast för all del, skrek rätt ordentligt när Sverige tog guld i OS-sprinten också. man måste ju heja fram de “sina”
December 1st, 2009 at 9:57 am
Vonkis - jo att andra gör sånt vet jag ju. Jag har t.ex. en sporttokig mamma. Men jag är inte intresserad av sport. Överhuvudtaget.
Eller…jag var inte det.
Eller… Hm.
March 1st, 2010 at 4:13 pm
Hihihi!
Ja, det är en märklig upplevelse!
// KRAM